Just nu sitter jag i soffan och repar mig efter en smärre hjärtinfarkt.. Jag har hittat en husspindel, visserligen död men i min värld så är det nästan lika jävligt..
Jag har alltid varit livrädd för spindlar. Gick tillomed i terapi för några år sedan. Medans jag gick i terapi så jobbade jag ju med detta och fick i läxa att fånga spindlar i glasburkar och studera dom. Det gick bra. Jag va en duktig tjej. Ett mål va att jag skulle ha en i handen. Gick inte lika bra. Jag fick panik när den sprang upp på armen o slängde av mig tröjan fort som fan. Jag kom liksom inte längre än så för sommaren tog slut o spindlarna försvann.
Jag har inte sett en spindel på jävligt länge nu. Då menar jag husspindel (dom där stora jävlarna). Helvete va jobbigt.. Fan!!! Jag blir förbannad på mig själv för hur jag blir.. Jävla skitdjur!! Den lilla jäveln får ligga kvar där den ligger tills Sebastian kommer hem. Fast egentligen så borde jag…. Eller inte!! Fast jag vet att jag borde.. Jag väntar en stund o ser om jag kommer på bättre tankar.. Fan! Nu kommer jag ju tänka på spindlar HELA dagen och se mig omkring så fort jag går in i ett rum. Dom där ska ju fan bo i hus o inte lägemheter. Va fan gör den här!!!! O finns det fler??? Ojojojojojoj… Ahhh jag måste nog tänka på annat nu annars gräver jag ner mig i ett litet hål.
Fan!!! Nu gick strömmen i hela lägenheten. Hela trappuppgången verkar det som.. Hur fan ska jag tänka på annat nu då.. Skit!! Måste man ha fantasi oxå.
Jag får pussa ihjäl min unge och sjunga några sånger med min vackra röst..
Sweeterica 